Avancerat foderbord eller större hage.
En knepig fråga när man har hästar är hur man löser utfodringarna.
Hästar ska ju kunna äta jämt; oavsett tid på dygnet, väderlek, hagkompisar, och behov.
Inte så lätt att få ihop alltid. Snarare omöjligt.
Man kan bygga egna hölådor eller foderbord. Hänga upp hönät i stolpar, eller lägga direkt på marken.
Det bästa är så klart ett rejält foderbord.
Maten ska helst inte nudda marken, för då får hästarna i sig sand (vilket leder till kolik) och gödsel (vilket leder till mask i magen). Foderbordet bör även ha skydd mot regn och snö så att maten inte ruttnar eller möglar.
I stallet jag hyr finns inget foderbord eller liknande. De hästar som gått här innan har fått sitt hö direkt på marken. Så när jag flyttade hit köpte jag på mig 2 gigantiska småmaskiga hönät, drygt två meter breda, som jag skulle kunna mata hästarna med i hagen på mitt nybyggda foderbord. Som jag ännu inte byggt...
Men under månaderna som gått har jag skissat och funderat, vänt ut och in på skallen, för att slutligen kunna presentera: The Matstation 2.0
Tanken var (eftersom jag bara hyr och inte vet hur länge vi kommer stanna) att modellen skulle vara både enkel att bygga upp, och att ta ner igen. Inte för många delar, och inte för fast förankrad. Resultatet (som jag är väldigt stolt över) blev som skissen visar nedan. Den är sedd från sidan. På mitten är foderbordet delat med en liknande vägg med spjälor, och på varje sida om den väggen hänger hönäten. På så sätt kommer hästarna åt att äta från varistt håll utan att bli attackerade eller bortkörda, men ändå få stå nära och äta tillsammans.
Det är även skydd för väder och vind till viss del, utan att hästarna förlorar sikt omkring sig, eller att blåsten för lätt tar tag i hela altet och det flyger omkull. Skydden på sidorna fungerar även som skydd mot attacker hagkompisar emellan (Tama). Eftersom dom (hon) måste rusa hela vägen runt för att kunna jaga bort hagkompisarna tror jag att dom (hon) skulle dra sig för det. För omständigt.
Mina problem som jag anpassade foderbordet efter är dessa:
1. Hästarna måste trivas att äta vid foderbordet. Det får alltså inte vara gyttjigt runtomkring, dålig sikt, eller dålig konstruktion. Inte heller trångt eller för komplicerat att komma åt maten.
Enligt min modell spänner jag en markduk runt kanterna på bottenramen och fyller med ärtsingel. = Ingen gegga. Sikten är fri då det är spjälor med luft emellan, plus att hästarna inte behöver stoppa ner huvudet i nånting utan äter från en nätvägg. Breda nät med gott om plats för minst två hästar på varje sida. Tak över huvudet och vindskydd i kroppshöjd. = Trivsamt.
2. Dom får i sig för mycket eller för lite mat.
Jag kommer lägga nästan bara halm i näten. (Man skulle kunna köra ner ett par nävar hö bara för skoj skull.)
Alla får äta och tugga utan att varken gå upp eller ner i vikt då den huvudsakliga utfodringen sker nattetid. Då får Naldo hö i obegränsad mängd, och Tama & Solsken får en liten portion hö var uppblandat med halm i småmaskiga hönät.
3. Krångligt att fylla på eftersom det är hönät.
Eftersom matstationen är väderskyddad och hönäten STORA, räcker det att jag fyller på ca en gång i veckan. Halm äter dom ju inte såna mängder av heller.
The Matstation 2.0 är fortfarande bara på skissbordet. Kände att tiden rann iväg och att jag måste fixa mat och sysselsättning i hagen snabbare. Så jag prioriterade att bygga ut hagen istället. Hästarna fick nästan en hel hektar slyskog att äta på och bröta runt i. Det tog mig och Fredrik tre dagar att röja och sätta upp tråd. Nu har hästarna en variant av Paddock Paradise! Och dom älskar det!
Så här ser hela hagarna ut nu:
Den röda fyrkanten är paddocken/rasthagen med 5-8 singel. Där står hästarna om kvällarna när dom väntar på att bli insläppta. Så himla bra för hovarna att få torka upp en stund, istället för att dom står i en gyttjig hage som är så vanligt och helt acceptabelt hos många...
Det orangea området i mitten är avstängt. Ska spara betet där till Naldo inför nästa sommar.
Hästarna kan gå hela varvet runt, men eftersom det är lite blött runt diket som går igenom slyhagen, väljer dom än så länge att vända där och gå hela vägen och tillbaka igen.