Vackra hästar

Tama, Naldo & Solsken

Inte lägga ner.

Mina hästar, Ninja Permalink2
Sen jag hamnade mitt i en flytt till en ny stad, nytt jobb, ny familj, nytt stall och NYTT LIV har jag många gånger tänkt att "bloggen, den kommer jag aldrig mer hinna med. Det var då det, nu får jag fokusera på annat."
 
Men fy fan, vilken trist bitter surkärring jag blir när jag inte får BRINNA för nånting. Vardagspussel och sån skit, jag spyr!! Inte min melodi alls. Jag vill leva i nuet och i nuets drömmar. Fantisera, upptäcka, grubbla, filosofera, tramsa, chansa, flumma och fightas. Jag har alla möjligheter att ha ETT FANTASTISKT LIV.
Screw ett liv som bara passerar. 
 
Jag har tusen idéer och mål. Bloggen har alltid hjälpt mig fokusera, strukturera och framför allt; presentera. Allt som jag gör och planerar går jag in och läser och tittar på (och beundrar den person jag är i mitt eget liv) om och om igen. Jag är väldigt nöjd med mitt liv. Men jag märker att jag inte ser det själv så bra bara av att titta rakt ut från mig själv. Jag ser det bättre (och känner det ännu bättre) när jag upplever det utifrån. Att sitta och bläddra i fotoalbum (som man gjorde förr), walking down memory lane, är en skatt. Bloggen för mig är en ständigt pågående minnespromenad. Och jag älskar den!
 
Redan nu idag, inte ens 40 år fyllda, känner jag att jag kan vara nöjd med det jag gjort hittills i mitt liv.
Om jag dör nu så är jag nöjd. Jag har inte missat nånting.
 
Men bara för det, och bara för att jag nu stadgat mig, har jag inte tänkt släppa taget om mina val, min lycka och mitt öde. Nu kör vi vidare.
 
 
 
Jag drar en snabb sammanfattning om sommaren. Sen börjar jag om.
 
I våras gjorde vi en "Sommaren 2015-lista" på utflykter som vi kunde välja mellan om vi skulle få en lucka i allt och faktiskt kunna ta oss iväg. Vi har hunnit med ca 30-40 % och jag är förvånad! Trodde vi var rätt så chanslösa i allt kaos. Vi hann med en tur till kusten och snubblat fram i Ronja Rövardotters pappas helvetesrittspassage, ätit räkor och åkt runt med en hund full av salt och sand i pälsen. 
 
Vi tog oss till HorseVision Festivalen! Soligt vackert väder, mysig roadtrip dit, och så otroligt mycket inspiration.
 
Vänerns strand där HUNDAR också får bada bland folk. 
 
En liten sjö där även FOLK får bada bland alla andra möjliga djur.
 
 
Min Julia kom och besökte mig i Borås, vi tog en tur bland butikerna och kom snabbt fram till att lilla Trollhättan slår Borås med hästlängder vad det gäller allt! 
Jag: "Vi har på oss exakt samma blus, varför ser jag ut som en clown och du ser så jävla chiq ut?!"
Julia: "Clownbyxorna kanske?"
 
Fick ett så himla gulligt mottagande i det nya stallet! Min stallhyresvärds dotter knåpade ihop en present till mig snabbt som attan då hon fick veta att jag fyllde år samtidigt som jag flyttade in.
 
Påbörjat scouta efter nya ridvägar. Inte jättelätt då området består av betande kossor ÖVERALLT. 
Bönderna verkar ha satt i system att haga in ALL sin mark och låta korna ströva väldigt fritt. Bra för korna, trist för mig. Åh, vilken fin galoppgräsväg! *TAGGTRÅD SOM GRÄNSAR AV MITT PÅ* Herregud, livsfarligt!
 
Katterna fann sig ganska snabbt tillrätta. Grannarna däremot verkar inte fatta HUR det kan komma sig att två katter helt plötsligt kan dyka upp! Över hela internet hittade vi nyligen annonser på Siri och Lisbeth.
"Vems är dom här stackars katterna? Dom har setts på parkeringen vid ett flertal tillfällen, verkar inte ha nån ägare!" "Den här katten (Siri) följde med mig hela vägen hem, hon var väldigt hungrig!"  Osv...
 
Ska man gå med en herdestav fram och tillbaka med katterna ute på parkeringen första tiden så att alla ser att dom faktiskt HAR en ägare?
 
Siri är väldigt social och hänger gärna med på promenad och/eller ett besök.
Och Lisbeth ser kanske lite vild ut, för hon ÄR vild! Nu har dom halsband med namnbricka och mitt nummer på varje gång dom går utanför dörren. Så slipper folk oroa sig i onödan.
 
En grej som gjorde mig väldigt glad och positivt inställd till Borås var när vi helt utan förvarning hittade en skylt vid en sjö där det stod: "Här; låna en båt och ro ut till slottsruinen" Jag blev skitglad! Från att ha varit en kort paus från att skyffla grus vid stallet, skulle bara åka ner till sjön och låta Lupus doppa sig, blev det en jättemysig liten utflykt.
 
Fredrik: "Var är flytvästarna?!" 
Jag: "Är du full?"
Fredrik: "Nä...."
Jag: "Nä."
 
 
Och så har jag skyfflat.
Först 12 m2 torv.
 
 
 
Och sen 9 ton grus till den lilla paddocken/stora rasthagen.
Obs! Är fortfarande inte klar! Det ser ut som en liten hög, men den är DRYG!!!
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag faktiskt till stallet och fortsätta skyffla. Sen åker Lupus och jag hem till Ilona och övernattar. 
 
VI HÖRS OCH SES!!
 
 
Till top