Tredje dagen
Jag har inte kunnat sova ordentligt i natt. Det känns som att nånting stort börjar hända. Mitt riktiga jag börjar ta form. Den jag alltid velat vara men inte vågat. Osäkerheten för att inte vara bra nog backar, och min egen känsla för vad som är bra och rätt sträcker på sig och tar ett steg framåt. Tankarna snurrar och en otålighet blandat med hopp om en riktigt spännande framtid pirrar i hela kroppen.
En av de andra hästarnas hovar dokumenteras.
Igår fick Tama behandling nr 2, och den fick jag göra själv med guidning av Carola. Sen var det även min tur att bli korrigerad. Sned ryttare - sned häst, och tvärtom. Genom att Carola tryckte hårt så in i helvete på en nerv i min nacke flyttade sig mina höfter ca fem centimeter till rätt läge. Jag kan gå igen, Halleluja!