Beslutsångest blir: Lite ångest och ett livsavgörande beslut.
Som du kanske märkt har bloggen varit låst i några dagar. Jag kände att jag behövde en paus.
Och på nåt sätt så blir det inte en paus från allt om bloggen är tillgänglig.
En annan sak som du kanske märkt är att jag har umgåtts en del med en man som heter Fredrik den senaste tiden. Jag har varit förälskad och lite sånt. Skoj. Men så kommer man till en punkt där man antingen levlar up eller lägger ner. Svassa runt på rosa moln håller inte för alltid.
Jag trivs så otroligt bra i mitt liv. Just i detta nu är allt helt underbart. Så varför skulle jag vilja äventyra det? Ändra nånting kan innebära att det förändras till det sämre. Stor risk för det, tänker jag, eftersom allt är just så himla bra som det är. HUR skulle det kunna bli ännu bättre? Och hur stor är risken för att det blir fruktansvärt mycket sämre?
När man beblandar sig med en annan människas liv så innebär det tydligen inte att man bara får ta del av de goa, mysiga, gulliga, och roliga prylarna. Utan även det halvkrångliga, småknepiga, tråkiga tjafset. Mina tankar härom veckan var att "Jag skiter i att levla up. Jag stannar på den här nivån där jag trivs alldeles fantastiskt bra. Jag har det bra som jag har det."
Men så tänkte jag lite till. Och kom fram till att jag är dum och löjlig som tror att livet skulle vara en promenadstig med rosenblad från nu och framåt, som jag bekymmerslöst kommer trippa fram på tills jag dör en stillsam död. Det är ju upp och ner. Stora problem och små problem, och ibland inga alls. Massor av kul, skoj då och då, och riktigt roligt in emellanåt. Även om jag cuttar en del av den tråkiga biten kommer jag inte kunna undgå att råka på tråkiga saker framöver. Och om jag cuttar, då cuttar jag ju även bort världens mest soulmejtiga människa jag träffat. Fredrik.
Jag antar att det som hände var nån slags halvpanik över den stora förändring som kommer ske inom en snar framtid. FLYTTA IHOP. Dela allt möjligt. Hålla sams och hålla ordning. Bli seriös och stadga mig. Oj oj oj.
Tursamt nog så älskar jag den här Fredrik. Som har tre ungar och bor i Sveriges regnigaste kommun. Som jag ska gå på dejt med imorgon, och som jag känner mig pirrigt kär i. Jag älskar att vi ska köpa ett eget ställe ihop, där vi kan hitta på projekt och bara vara. Leva livet och skapa minnen. Och dö en våldsam död! Hahahahaha! Nä.
Siktet är inställt på nån form av hästgård. Eller nåt som skulle kunna bli en hästgård. Fixa och dona så att hästarna kan flytta in när Tama har en hyfsat säker period i sin graviditet. Diskret skaffa ytterligare en hästkompis som kompensation för flocken dom förlorar, och som back up ifall Arnaldo plötsligt skulle trilla av pinn. Bygga boxar, lösdrift och välplanerade hagar. Åh, vad jag bygger hagar i mitt huvve nu!
Och somnar sked intill Fredrik efter en underbar dag av hårt arbete på gården.
Jo då. Det här kommer bli UNDERBART.