Vackra hästar

Det här med att åka på festival... INTE min grej.

 

För det första så går jag inte igång på att artisten ropar ut att hen "loves Sweden", eller "I can't hear you". För det andra går jag inte igång på att sjunga allsång när artisten håller ner "mute"-knappen. Och för det tredje går jag inte igång på att slajda runt i lera bland lerigt folk för att stå i regn och lyssna till 10 000 kids skrän och skröl som nästan överröstar musiken. 

 

51 590 sålda biljetter, plus personal på det. Det blir ju som hela Trollhättans befolkning. På en åkerplätt! Det både såg för jävligt ut och luktade ännu mer för jävligt. Döm om min förvåning när den fina "Grön lugn Camping" inte visade sig vara en camping alls. Bara ett inhängnat område. Jag som stod och vägde ifall jag skulle ta med plattången eller inte, hahaha! Det fanns inte ens dusch! Bajamajorna stod dessutom på utsidan av inhägnaden så man var tvungen att gå runt flera hundra meter för att komma dit och köa till stinkholkar, med allt äckligt konstigt som folk vränger ur sig, för att få göra sitt. 

 

På fredagens eftermiddag anlände vi till Bråvalla Festivalens område med bilen full av packning. Att ta oss från anvisad parkeringsplats till campingen skulle visa sig vara aningens besvärligare än jag föreställt mig. Jag bröt ihop av frust-fniss-skratt hela tiden. Allt kändes bara så himla absurt. Avståndet till campingen från bilen var ca 1½ km. Utan packning tog det ca 30 min att gå. Med packning tog det bortåt en timme! Och vi höll på att duka under av värkande axlar, underarmar och handflator. (Lite kul är det att vi släpade med oss en vattendunk på 15 liter. Det dyrbara vattnet satt vi sen och sparade på in i det sista, vilket resulterade i att vi fick hälla ut 14½ liter innan vi skulle hem igen.) Tältet gick förvånansvärt smidigt att få upp för att vara av en modell från 1974. Lite silvertejp fixade några små brister, madrasserna blåses upp och sen var klockan dags för att bege oss till Green Days spelning. Då var klockan närmare 22:00. Det hade alltså tagit oss ca 5-6 timmar att få våra grejer på plats...

 

Är absolut inget fan av Green Day, så den tiden var mest att vänta ut. Men sen... blev det dags för Armin Van Buuren. Jag kan knappt ens fatta nu att jag fick uppleva honom i förrgår. Helt otroligt grym!! Hade så ont i kroppen, plus att jag var både frusen och stel efter Gren Days spelning. Men allt bara försvann när Armin körde igång. 1½ timmes spelning kändes som 10 min. Jag hade lätt stått där hela natten! Men klockan tre var det slut och vi traskade tillbaka till tältet. Då var det redan ljust ute igen, jag var pigg, och det kändes skumt att gå och lägga sig. Somnade snabbt men vaknade snart igen av att det var svinkallt. Låg som en huttrande boll tills solen började värma tältduken. Sen kunde jag inte sova för att det var för varmt. 

 

Lördagen gick åt till att planera logistiken för hemresan. Ville inte fastna i köer, men heller inte bära tillbaka alla grejer till bilen. Tog ett smärtsamt beslut om att lämna kvar det fina tältet till eftervärlden, äta upp så mycket som möjligt av provianten, och bära tillbaka en del av grejerna till bilen redan då. Solstolarna, de oanvända hygienartiklarna och pocketböckerna fick tillbaka. Vi passade dessutom på att grilla spett på parkeringen samtidigt som vi laddade upp våra mobiler i bilen. 

 

 

Regnet kom lagom tills spetten var klara. Då hoppade vi in i bilen och avnjöt våran måltid där med regnet smattrandes mot taket. Tillbaka i tältet ordnade jag mig en snabb fylla med hjälp av Magnus mystiska groggblandning. Kände att om jag ska kunna uppskatta nånting mer av den här festivalen behöver jag vara påverkad.

 

Slajdade bort i leran på relativt bra humör. Kollade in Nause, sen lite av Volbeat, och en glimt av Lindsey Stirling. Hade Dada life och Avicii på schemat senare, men traskade tillbaka till tältet och la oss. Mätta på festivalfolk och festivalartister. Sov gott med nytt regnväder mot tältduken, och både vaknade och somnade om till Aviciis bastoner på avstånd. 

 

 

 

 

 

 

Fast vissa stunder var ändå inte helt fruktansvärda. Armin, och viss tid i och utanför tältet.