Hästsparkad
Ledig lördag. Bloggen. Äntligen.
Hängde som en gam framför datorn, uppkrupen dubbelvikt i soffan. Morgonrock. Nudlar till frukost, och Finncrisp till lunch. Gallrade och redigerade bilder i timmar. Korta break för dans och andra morgonrutiner.
När Fredrik ramlade in genom dörren efter en blöt Kick-Off, insåg jag att mer än halva dagen förflutit utan särskilt många knop från min sida. Burnade till stallet för att skyffla grus i vanlig ordning. Sen vidare till Ilona och djuren i Grästorp.
Blue Ledi - 75 % Tinker + 25 % Arab - 5 år
Drack vin och diskuterade husdjursfrågor till långt efter spöktimmen.
Somnade sked tätt intill Lupus, och vaknade lika tätt intill fast i 69:an...?
Hörde att Ilona gick ut för att morgonfodra djuren. Drog ut på morgonkaffet men tyckte ändå att det dröjde innan hon kom in igen.
Så kom hon då in. I chock.
"Jag har legat ute på gårdsplan och grinat! Otto sparkade mig på benet! Det kunde ha gått av!"
Oj, jaha.
Varför tror du han sparkade dig?
"Frukosten var nån timme sen. Dåligt morgonhumör. Vem vet?"
Jädrar.
Lite svullet. Lite blått.
Och lite ömt.
Fick en bild lite senare på kvällen, då såg det ut så här:
På söndagen åkte jag direkt tillbaka till stallet och fick till sist slutligen äntligen skyfflat KLART gruset! Sen hem till Fredrik och myste ut söndagskvällen.
Jag: "Ja, Ilona blev ju sparkad så illa i morse att hon bara kunde linka fram, så jag fick följa med henne och hämta hö. Vänta!!! STRYK det första jag sa. Vi åkte och hämtade hö. Bara så där."
Hästar sparkar ju så klart aldrig sina hussar och mattar. ALDRIG. *blink blink*