Vackra hästar

Isabella Medryttare kom på besök i lördags!! Och vi red ut LITE längre än vad som var planerat. Hon har bara ridit Tama EN gång tidigare, och då med mig som moraliskt stöd (och fotograf) på marken. Den här gången red vi ut ihop; hon på Tama och jag på Naldo. En lugn skrittur ner mot sjön.

 

 

Isabella fick prova på att galoppera lite ofrivilligt vid två tillfällen. Tama ville bara komma ikapp, inget konstigt med det. Men hon har ju lite guppig stil när hon springer så det är en upplevelse.

Isabella: ”Var det hennes snabba galopp?!”

Nej.

Det ”roligaste” som hände under turen var nog mina utbrott, som Isabella förhoppningsvis börjat vänja sig vid…

Det första var när vi red igenom värsta rikemansvillaområdet nere vid sjön. Vitmålade flashiga villor med vita små staket runt kortklippta gräsmattor, självgående gräsklippare på varje plätt, asfalterade uppfarter och minst två vräkiga bilar i varje carport.

Med klappande hjärta styrde jag upp mellan två hus för att fortsätta turen så som jag måttat ut på kartan. Förberedde mig på att nån skulle dyka upp på trappen eller bakom knuten och strängt säga till oss att vi verkligen inte fick rida där. Hoppade av Naldo (eftersom han typ hyperventilerade vid blotta åsynen av en eldriven gigantisk skalbagge), och ledde honom raskt efter mig.

Efter ett tiotal steg vände jag mig om för att kolla att Isabella var med ordentligt, och fick till min fasa se att hon red PÅ gräsmattan!!!

Det här var min reaktion:

Kastade mig mot Tama och hängde mig i hennes ena tygel samtidigt som jag skrek i falsett till Isabella: ”Gå AV gräsmattan, få henne AV!!! Isabella, GÖR NÅNTING!! Herreguuuuuuuuuud, vad håller du PÅ med?! Gå av gå av gå av!!!”

Isabella satt mer eller mindre fastfrusen med en skräckslagen min, medan jag med ren muskelstyrka förflyttade hästen Tama 1½ meter i sidled. Sen försökte jag runda av händelsen genom att lugnt och pedagogiskt förklara det oförklarliga hat som finns gentemot ryttare till häst ute i samhället/trafiken/naturen. Att man gör bäst i att uppträda så klanderfritt som det bara går i alla lägen, och att rida på nåns välvårdade gräsmatta är ett stort NO NO.

Fin ridväg!

 

Nästa utbrott var inte lika illa, men ändå. Isabella hade valt att gå till fots sista sträckan hem då den gick på lite ojämna skogsvägar där Tama gärna tar ett skutt när man minst anar det. Förvarnade henne inför ett par vattenpölar att här kommer Tama inte vilja gå rakt igenom, utan du måste lämna plats och snabbt hoppa före. ”Okej.” Fem sekunder senare hör jag hovspringljud, vänder mig om och ser Tama komma springandes själv med tyglarna flaxandes runt benen.   

 

Har lite dåligt minne av hela händelseförloppet, men har för mig att jag typ kastade mig av Naldo och högg tag i Tamas tyglar innan hon hann förbi oss, eller hann trampa sönder tyglarna. Vad jag gapade och skrek är inte relevant, men de nästkommande 15 minuterna gjorde jag för Isabella nåt liknande charader om hur man lämnar plats åt en häst vid hand i skogen. Det här med att snabbt hoppa före är inte ETT hopp, utan man måste skutta vidare några steg till eftersom hästen kommer direkt efter och oftast siktar in sig på att landa exakt på den platsen du står. Detta scenario visade jag upp i sann Galenskaparanda då det så kallade Brysselsteget inte är helt olikt.

På kvällen dök det upp ett fint inlägg på Facebook som jag skrattade åt så tårarna rann!

Jag antar att det var ett stavfel/autokorrekt, men jag är inte säker…