Bergsklättring
Hade en halvt nära-döden-upplevelse i förrgår... Och det var jättekul!!! Efteråt så var jag så glad och lättad över att alla klarat sig utan brutna ben och med livet i behåll. Ringde Fredrik i bilen på hemväg från stallet och var helt speedad...
Elin (som är medryttare på Naldo egentligen) red Tama, och jag red Naldo. På grund av allt regnande skulle vi bara rida en kortare sväng, bort till sommarhagen, tänkte jag, för den vägen är så fin. Kom till den uttorkade flodfåran, som just då inte alls var särskilt torr utan mer av en störtflod! Big surprise! Skulle ha gått över där men vi fick fortsätta gå uppströms för att försöka komma över längre fram. Men floden bara fortsatte den med.
Så vi sneddade genom skogen och tänkte ta en annan runda. Svängde in på första bästa traktorväg. Den visade sig vara ett enda sumpområde, så jag styrde Arnaldo uppför en slänt intill. Lite brötigt, men det var ju bara tillfälligt. INTE. Huller om buller med stora nedfallna träd, och berg bakom dom. Kom varken hit eller dit.
Anade en viltstig som gick uppför berget, och bestämde mig för att testa den. Glömde fråga Elin om hon var intresserad av att hänga med, he he he... Brötade uppför den lilla stigen, krossade gamla stubbar, mejade ner mindre träd, och duckade för större grenar, tills det tog stopp. Jag och Naldo stod i ganska bra uppförslut intrasslade i vegetationen, och jag tänkte att om jag inte kliver av honom så kommer jag att bli avskalad ändå.
Rasade ner från hästryggen och uppmanade Elin att göra likadant. Fortsatte sedan klättra uppåt, och det gick ganska bra tills vi kom till en ravin. Rakt fram, och åt höger, buktade berget ut med träd och mossa, så där kunde vi inte komma upp. Snett upp till vänster låg ett par större stenblock, typ trollskogsstenblock, med en ganska stor glipa emellan; ravinen.
Vi var genomblöta, berget, mossan, grenar, stenar likaså. Funderade på hur vi skulle komma vidare, för att gå nerför var precis stört omöjligt. Naldo stod lugnt intill mig, fast jag såg att han darrade lite i frambenen, stackarn. Ett rejält kliv/hopp över klippskrevan bara. Berättade snabbt för Naldo om min plan, pekade dit vi skulle och tog sats. Landande inte optimalt, utan halkade platt fall med näsan ner i mossan. Arnaldo tog däremot ett bra skutt, och drog med sig mig släpandes i tyglarna. Ställde sig sen still så jag kunde kravla mig upp.
Flyttade undan oss lite så att Elin och Tama också kunde komma över. Nu i efterhand kan jag inte fatta hur bra det gick med tanke på att vi faktiskt fick kräla oss uppför en smal viltstig på alla fyra med varsin häst på släp. Och att min häst hoppade förbi mig och tog mig på släp en liten bit, utan att halka ner mellan klippblocken och bryta benen!
Fortsatte uppför berget och stod helt plötsligt framför ett stup. Tursamt nog så gick det att runda ett klippblock, bara gå utmed stupet nån meter, och bröta oss nerför berget på andra sidan. Väl nere på ängen ställde sig hästarna och betade lite, medan vi borstade barren ur håret och hoppade upp.
Inte en genväg jag kommer använda fler gånger, men den var helt klart minnesvärd.