Vårstädning
Leriga hästar shall now shine i minst 6-8 månader framöver! Allt ströbös och damm borstas ur pälsen, hovskäggen torkar upp, och svansarna tvättas rena från skit annat. Hagarna är snart inte gyttjiga och sumpiga längre, så trots rullningar håller sig hästarna i strålande skick!
Gjorde i ordning Arnaldo utanför stallet när vi skulle rida ut allihop tillsammans med Erika, som gjorde sin sista dag som medryttare på Tama. (Hon har kämpat tappert, och vi kommer sakna henne både Tama och jag.)
Åh, vad skönt det är att stå ute i solen och lukta på varm hästpäls!
Och så ut i de djupa skogarna kring Upphärad!
Efter ca en mil i blandad terräng, och två timmar senare, fick hästarna njuta av livet i en ny hage.
Gräs gräs gräs, everybody say weeeo, WEEEOOOOOOH!
Photobomb!!!
Några dagar senare var det Tamas tur att få bli ompysslad utanför stallet.
En jobbig grej med Tamas päls är att den så lätt blir elektrisk, och jag med! Så hur jag än borstade lyckades jag ge henne en stöt då och då. Hon hoppade till varje gång och stod lite på helspänn, undrandes varifrån elshockerna kom...
Sen red vi ut i nya marker, där bara vilddjuren härjat tidigare...
Gick kors och tvärs genom skogar, upp och ner, under och över stock och sten.
Till slut blev jag tvungen att hoppa av Tama för vi kom inte längre med mig på. Jag blev en begränsning och Tama blev lite nervös av det.
Men när jag gick på marken var allt lugnt igen. Kämpade oss igenom hela skogen, ut på ett ödegärde och hittade så småningom vägen hem igen. En helt underbar ridtur, bara Tama & jag! (Och Lupus!)
Och i helgen fick sig svansarna en tvättning till. Naldo är så söt som måste stå inknödd mot Tama för att trivas allra bäst. Eller om det är Tama som säger åt honom att stå så? För när han trasslar in sig i hennes snöre, biter henne eller bara knör, är hon helt lugn.
Fixade även till Naldos hovar. Men det var inte förrän jag högg in på picknickmackan som jag insåg att jag inte tvättat händerna... Bajssvansar och bajshovar, mmmmm...
Efter ännu en underbar dag i stallet, begav Fredrik och jag oss ut i skogen för att kolla miljö för en terränghinderbana. Innan vi kom till ett bra område i skogen, var vi tvungna att korsa en sumpigt halvt igenväxt bäck. Som hästarna aldrig skulle kunna komma över. Även om dom hoppade över själva vattendelen skulle dom sätta sig fast i sumpet på andra sidan. Så vi byggde en bro! Släpade nedfallna stockar och ris som vi buntade ihop. Slet som bara den kan jag lova, men jag tror det blev bra. Ska ta med Tama i grimskaft och testa den nån dag. Kanske idag.
