Min nya asfula tatuering - yeeey!
Jag är så dum i huvudet... Varför fortsätter jag att då och då traska in på tatueringsmässan helt naivt som att jag kan hantera allt buzz utan att komma på tanken att sätta mig under nålen? Jag kan ju inte det!
Tog med Fredrik dit för att "kolla läget och få inspiration." Avnjöt en utländsk öl (en jättestor!), plus att jag drack upp halva Fredriks (också jättestor!), sen kom det bara över mig... "Fredrik, hjälp mig! Jag blev helt plötsligt JÄTTEFULL och kan inte kontrollera mig. Det var så nära att jag rusade fram till tatueringstjejen där borta och bara "please, can you tattoo me, can you, can you?!" Du måste hejda mig!"
Fredrik lotsade mig bort till baren och köpte en kopp kaffe. Allt lugnt igen. Inte!
Släntrade sedan återigen förbi den spanska tatueringstjejen, och innan varken Fredrik eller jag hinner reagera säger min mun: "I have a tattoo on my neck that I'm not so happy with can you make something beautiful of it can you help me Singorita, por favor?!"
Hux flux sitter jag i stolen och tjejen skissar med tusch direkt på min rygg. Jag blickar upp i Fredriks vackra men smått ängsliga uppsyn. "Är det dumt?" Men Fredrik bara stöttar åt rätt (fel?) håll: "Nej då, det blir jättebra."
Det som tjejen först skissade upp tyckte jag verkligen om. "A blue heart with daisys and a pink ribbon"
Det skulle liksom ta fokusen från min gamla tatuering.
Kör bara, inget att tveka på!
Fredrik var världens gulligaste gullgull som satt intill mig och höll mig i handen, och berättade om allt möjligt för att distrahera mig från nålmaskinen. Till exempel att vi på vår halvt planerade resa till Transylvaninen ska gå på sightseeing i Draculas slott, och att vi ska köpa fejkdraculatänder och varsin liten cape.
Tjejen kläckte att det bara skulle ta en timme, och "bara" kosta ca 2000 spänn. OJ!!!
Men okej då. Det kommer ju bli så fint, och vad är 2000 spänn när man snackar FOREVER.
Forever beautiful...
MEN HUR BLEV DETTA...?
FOREVER
FUUUUUUUUUUUUUUUUL!!!!!
Tatueringstjejen: "Good?"
Jag: "Uhm... It's... nice... (inombords: WHAT. THE. FUCK)
Det var ju inte alls så som hon hade skissat! Det här ser ju ut som en utriven sida ur en målarbok!
Men tiden var slut. Det var bara att slänga upp pengarna och gå hem.
Hade sovproblem med ångestfyllda drömmar hela natten.
"Se det som en grundsten" säger Fredrik. "Du kan ju tatuera vidare på den sen bara."
Men hur länge ska jag hålla på så här?
Ständigt tatuera över mina dåliga tatueringar med ännu en dålig tatuering. Åh, herregud...
Lustigt ändå att jag bara skrattar själv när jag berättar om hur kass jag är på att tatuera mig. Det måste ju ändå ha nåt slags värde?