Ponnyhistorier och HorseVision
Förutom att jag bytt jobb, flyttat, köpt en ponny, och blivit sambo (och bonusmamma! "Vad ska vi kalla dig?" "Ni kan kalla mig NINJA"), har jag knappt gjort nåt alls... Att åka 1,5 timme till stallet för att mocka i Tamas "sjukhage", och sen hem igen, också 1,5 tim, ger precis ingen energi överhuvudtaget. Det tar 3-4 timmar om jag snabbmockar, så även om jag åker direkt efter jobbet kl fyra så är jag inte hemma förrän tio-elva på kvällen, helt slut. Sen måste jag mocka ordenligt på helgen, vilket innebär 5-6 timmars bara skötsel. Varken tid eller ork kvar till nåt gos, gull eller kul.
Förut har jag alltid blivit boostad när jag varit i stallet, även om jag så bara mockat. Om jag inte hittat varken kraft eller glädje nån annanstans, så har jag alltid fått det hos mina hästar. Men stämningen är fruktansvärt låg där i nuläget. Tama är depp-depp. Alla de andra hästarna fick dra till sommarbetet, och kvar blev hon, ensam med en liten ny enveten ponny.
Inte jättekul heller att hon inte får äta gräs, utan bara traska runt i den dammiga vinterhagen och tugga halm. Hon är alldeles nere, och jag orkar knappt se det. Jag bara koncentrerar mig på att mocka, och sen drar jag igen. Enda gången Tama är intresserad av mig är när jag ger henne nåt gott, eller när jag berättar om flytten, hingsten och fölet. Då står hon blickstilla och bara lyssnar.
Jag räknar ner dagarna tills jag ska flytta hit hästarna! Har inte börjat fixa i ordning i det nya stallet än, och det är hur mycket som helst att göra. Det är inte använt på ett tag, och inte direkt städat heller. Plus att vi ska fräscha upp det lite. Hö och halm ska jag hämta hem. Krokar ska hängas upp. Kanske göra en foderbänk i köket, och ett foderbord i hagen.
Lilla Solsken är så söt.
Hon har allvarligt ont i ryggen, överväxta hovar och tuppspatt. Ja, du läste rätt.
Efter en stilla skrittur på 15 min med en 8-årig unge på ryggen, markerade hon kraftigt att hon hade ont.
Ingen ridning alls nu då på ett tag. Först får jag träna upp henne från marken, LÄNGE, innan hon får pröva att ridas igen. Gulliga 8-åringen ställde sig och masserade hennes rygg så försiktigt efter ridningen. "Jag kan leda henne och gå promenader tills hon blir bra igen!"
Blir så jäkla förbannad över okunniga korkskallar! Solsken fick gå i hagen i åtta år, sen lämnades hon ut på foder och blev ordentligt riden i ett år. Jag GISSAR att dom inte brydde sig om att träna henne från marken först, utan bara "red in" henne på traditionellt vis. Därav hennes nu ömma rygg. Stackars liten.
Lååååååång...
Ja, och så spatten då. Fan helvetes jävla skit. Jag tyckte hon gick lite knepigt, men jag trodde att det var för att hennes hovar var så långa. Nu efter jag kortat dom en bit syns det tydligt att hon lyfter bakbenen alldeles för högt under sig. Orsak: Dåliga mineraler och/eller dålig träning. Så mycket är ett UA värt på en veterinärbesiktning... (Skritt: Utan Anmärkning - MY ASS!!!)
Direkt när hon kom hade hon fortfarande vinterpäls kvar. Hon var rakad på halva kroppen, och såg inte klok ut... Redan efter ett par veckor på Biopromin hade det mesta av vinterpälsen ramlat av. Jag HOPPAS att med rätt kost och träning kan Solskens problem rätta till sig allihop. Jag tror på det.
Har köpt ett supersött indian hackamore till Solsken. Sist vi red fick hon låna Tamas lila schabrak, så nu ska hon få ett eget lila schabrak, och Tama ska få ett eget lila indian hackamore, så kommer dom kunna matcha varann! LILA!
Jag skulle vilja ha beiga tyglar och huvudlag också. Undra om man kan beställa det...
Den första tiden i Borås var helt kaotisk. Då hade vi ungarna hemma med sommarlov och höga förväntningar. Jag trodde jag skulle bränna ut mig. Fick krypa ner under täcket och sova när dom åkte och grillade och badade. Fick en liten paus över Midsomamrhelgen, då det var HoseVision Festival. Åkte iväg bara Fredrik & Jag, och hade det så himla mysigt och romantiskt. Blev svinglad när Fredrik sa att det var riktigt skoj att se alla ekipagen. "Dom är ju jätteduktiga, grymt!" Solen sken och pussarna flödade!
Köpte Rebecca Dahlgrens bok om Frihetsdressyr och trickträning. Så nu ska jag börja om från början med Tama, OCH Solsken! Har länge tänkt "Hur svårt kan det vara?" Ja, med mitt dåliga tålamod har det stått still ett tag. Det ÄR inte så lätt.
Men ÅÅÅÅH, vad jag ska träna på gången i MITT nya stall! Hihihihihihi!!
Här är en lite sammanfattning från HorseVision Festival: