Snötur med GoPro på hjälmen
Har gått och längtat i månader efter ordentligt med snö så jag kan ta en riktig snötur med Spring-i-benen-Tama. Kollat yr.no varje dag, och ÄNTLIGEN har det ramlat ner enuff snö för att få det rätta fluffet i ridningen.
MEN. Jag har inte ridit ut med Tama ensam på ett bra tag, och det innebär att hon självfallet hellre stannar hemma än ger sig ut med mig...
"Lämna dom andra hästarna?! Är du skvatt galen?! Jag har ett ansvar!!!"
Krånglade en bra stund när jag skulle sitta upp. Ville inte låta mig komma intill, så det var bara att jåla på.
Ha tålamod. Giv mig styrka.
Flyttade henne fram och tillbaka hundra gånger för att få henne att stå i rätt position. Utan att jag tänkte på det gjorde vi förflyttningsträning, vilket troligtvis var det som gjorde att hon till sist kände sig okej med att jag fick sitta upp. WIN!!
Själva turen då... Först red vi in i varenda snötäckt gran. Blev genomblöt över låren och HELA sätet; framifrån och bak. Humöret sjönk och jag funderade starkt på att vända om. Men jag hade fått låna en splirrans ny GoPro 4 av min genomsnälle arbetsgivare, och min plan var att filma Tamas tokgalopp på den snötäckta smala grusvägen. Så jag fortsatte. Men inne i skogen kraschade kameran in så så många grenar att den efter ett tag bara filmade himlen... Och det blev inget med det.
Halvvägs genom ridturen bestämde sig Tama dessutom att hästkompisarna lockade mer än att fortsätta med mig, så vi hamnade i en diskussion... Tama stegrade och backade, jag gnisslade tänder. Efter 5-10 min av ingen framgång alls, hoppade jag av och ledde Tama vidare. Lät henne inte bara gå bakom mig, utan vi tränade på allt jag kunde komma på. Gå vid ena sidan böjd, andra sidan, gå efter mig när jag backar, backa från mig, trava i min takt, tvärstanna när jag gjorde det, gå där jag pekade, osv. Tama bjöd till och verkade nästan trivas.
Försökte hoppa upp och rida hem, men direkt när jag ställde mig med foten i stigbygeln spände sig Tama och stressade upp sig. Nederlaget brände i mig när jag insåg att större delen av ridturen inte inneburit så värst mycket ridning utan mest markträning och promenad. Inte alls som jag planerat.
Men så viskade en ljuv liten inombordsröst till mig att jag måste fokusera på det som gick bra, och att allt handlar om att göra om, träna mer, umgås mer, bonda mer. Jag har ju inte gjort det. Vad förväntar jag mig egentligen? Att hon (Lilla Bångstyre) bara ska vara som en okomplicerad turridningshäst som går vart som helst hur som helst? Jag känner ju min häst vid det här laget. Inget är eller kommer nånsin vara enkelt.
Från och med nu ska vi gå promenad varje dag. Och rida ut mer själva.