Vackra hästar

 

Lastade Tama på ca tre minuter igår direkt efter jobbet och tuffade upp till Trollhättan. Anlände på Stall Rustorp med buller å bång. 

 

"Jeanette, jag kan knappt backa med bara bil, hur gör jag nu?" 

"Men kör bara rakt in på gårdsplan och lasta ur Tama, så parkerar jag ditt släp sen. 

 

Drog handbromsen, och kikade in till Tama. Hon stod helt lugnt så då tänkte jag att det var det. Började öppna bak. Allt lugnt, duktig Tama. 

 

Sen fick hon panik från ingenstans, kastade sig hit och dit som en sprattlande fisk. Pling, så gick spännet sönder och Tama kutade runt stallet och bort till hästarna i hagen, satte fart på dom och satte även i sig en portion gräs, innan Jeanette fångade in henne. Jag kom skamset lommande och mumlade nåt lite skämtsamt "And the drama has begun!"

 

Och dramat fortsatte när Hovexperten Carola Lind började med att berömma Tama för hur vacker hon är, och fortsatte med mild röst fråga mig: "Berätta om Tama, vem är hon för dig? Vad betyder hon för dig? Vad är eran historia och varför är ni här idag?" 

 

"Jag vet inte var jag ska börja. Vi har haft det lite jobbigt och... hehe... Jag kallar henne för Lilla Helvetet ibland (skratt) men jag älskar henne jämt ändå!" BÖLA!!! 

 

De andra deltagarna skingrade sig snabbt när jag hulkade fram att "Tama betyder allt för mig, jag vill att allt ska bli bra, att hon ska må bra, det är därför vi är här."

 

"Vad är det för fel på henne?"

Sned i kroppen, inåttåad, hormonobalans, patellaupphakningar, m.m.

 

Steg 1 var att få senan som är mitt fram på benet ner till hoven (tåsträckaren) att faktiskt hamna mitt fram. Ett vanligt problem är att eftersom hovslagare i Sverige skor efter vad som SER rakt ut och efter hur skon ska passa ofta gör hovarna sneda, och framsenan lägger sig snett och hästen rör sig felaktigt och belastar och begränsar delar av kroppen fel. 

 

Tama var faktiskt bra bak (yeeey!) men riktigt illa fram, vilken påverkar hennes rygg och påskjut bak. Tamas störsts rörelseproblem sitter i ländryggen och i bakbenen. 

 

Carola ritade ut var senorna gick nu, filade av en bit av hovväggen så att Tama fick en ny överrullningsyta, och sa till mig att gå fram och tillbaka med Tama på gårdsplanen. Tama började nästan genast frusta, slappna av i halsen, och gå med långa mjuka steg. 

 

Sen ställde vi upp henne och kollade benen. Då hade senan lagt sig i rätt läge mitt fram på hoven, bara av det lilla!